Josefine Bresmar: Berättelsen om Flemingsberg finns redan
Det är något speciellt när ens arbete bland annat går ut på att skapa berättelsen om en plats. När jag började på Flemingsberg Science letade jag efter den där självklara berättelsen om Flemingsberg. Den som fångar platsens identitet i några få meningar. Men med tiden insåg jag att det kanske är fel utgångspunkt.
Ju fler människor jag möter, desto fler versioner av Flemingsberg upptäcker jag. För någon är Flemingsberg platsen där ett forskningsgenombrott kanske kan bidra till att bota sjukdomar som tidigare varit obotliga. För någon annan är det platsen där man startar sitt första företag, utvecklar sitt första spel eller påbörjar sin utbildning. Men det är också platsen där pendeltåget är lite för fullt på morgonen, och den grå betongen.
Nyligen hade vi en fotografering i Flemingsberg där jag hade förmånen att fotografera människor som bor, arbetar och studerar i Flemingsberg. Jag mötte en man som berättade att han älskade sin plats. Här arbetade han, studerade han, och här bodde han också. Det slog mig att hans berättelse om Flemingsberg var annorlunda men lika sann som alla de berättelser jag brukar skriva om, som innovation, forskning, entreprenörskap och framtidsvisioner. Jag tror att vi ibland underskattar värdet i de berättelserna. De är inte lika storslagna som visionsbilderna, men de är minst lika viktiga. Det är just olikheterna i berättelserna som är berättelsen om platsen.
Samtidigt kan jag se att kommunikationsyrket är i förändring. Det har aldrig varit enklare att skapa innehåll och berättelser. Bilder kan genereras på sekunder och texter produceras i en takt som tidigare var omöjlig. Ändå upplever jag att det motsatta har hänt med människors uppmärksamhet, det som känns äkta och sticker ut i jämförelse med det polerade och generiska har blivit mer värdefullt än någonsin.
Vi blir allt bättre på att känna igen det som inte känns autentiskt, de berättelserna som skulle kunna handla om vilken plats som helst. Därför återkommer jag gång på gång till människorna, eftersom deras berättelser inte går att massproducera.
När jag tänker på Flemingsberg idag tänker jag därför mindre på byggnader, visioner och att det ska bli en stad, och mer på berättelser. Mitt jobb är ofta att beskriva platsens styrkor, och de finns där såklart, så som forskningen, sjukvården, de 27 000 studenterna, de många företagen, och framtidstron. Men det som gör platsen levande är människorna som fyller den med innehåll varje dag.
Kanske är det därför jag fortfarande tycker att det mest intressanta med Flemingsberg inte är vad platsen ska bli. Utan alla de olika berättelser som redan finns här, och som tillsammans skapar platsen varje dag. För beroende på vem man frågar skiljer sig berättelserna om Flemingsberg. Och jag tycker att det är just det som är Flemingsbergs berättelse.
Hör gärna av er om ni vill veta mer om vad som händer i Flemingsberg.
Josefine Bresmar
josefine.bresmar@flemingsbergscience.se
Läs mer:
